Sedan vi var på ultraljud i måndags har det lilla pyret börjat ge sig till känna rejält. I går när jag hade legat och läst i soffan ett par timmar började den joxa ordentligt inne i magen. Man kände några små, små sparkar utanpå magen också. Sedan kändes det som den slog rejält många kullerbyttor på rad:) Lite läskig känsla...Tyvärr kom Magnus hem från Norge ganska sent, så han fick inte känna. Men den tiden kommer väl.
Rektorn har vetat om hur det ligger till en vecka nu. Han tyckte att det var jätteroligt och önskade lycka till. Han tyckte inte alls att det var något problem, utan att det var en helt naturlig del av livet. Skönt med en så förstående chef. Jag förstår inte varför jag har varit så nervös för detta samtal, innerst inne vet jag ju att han är en bra chef. Men nu är det i alla fall överstökat. Nu har jag bara nästa arbetsplats att berätta det för också...Fast en på stadsbibblan frågade ju rakt ut i v. 9 om jag inte väntade barn, så det kommer kanske inte som någon stor överraskning där heller.
torsdag, maj 10, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad mysigt att den börjar ge sig till känna..:)
Min lilla försöker ta sig ut via revbenen.. men det går väl ändå inte? :D
Bra att du äntligen talat om det för den ena chefen iaf..:D
Själv försöker jag förstå mig på försäkringskassan och föräldrarpenningen, inte precis det lättaste...:/
Nä, det verkar inte som någon bra väg ut:)
Försäkringskassan blir ett senare bekymmer för min del...orkar inte sätta mig in i det ännu.
Skicka en kommentar